Vanliga dagar. Man ser människor röra sig längs gatorna. Reparationer utförs, klotter spolas bort, gräs klipps, byggplatser inspekteras. Man ser små barn hand i hand, på promenad mellan förskolan och parken. Vägarbeten pågår på många platser. Det är gott om män i självlysande kläder. Utanför gymmet står cyklarna parkerade.

Tidiga mornar, lunch på stan ibland och paraplyet i ständig beredskap. Det är dagar med rutin och kvällar på cykeln mellan Alléns mörker och vattenpölar och Oscarsledens bländande gatubelysning. Det är slutet av september.

Weekdays, working days. You see people walking along the streets. Repairs are performed, graffiti washed away, grass cut, construction sites inspected. You see little kids holding hands while they are walking between preschool and park. Roadwork is in progress in many places. There are plenty of men in fluorescent clothing. Outside the gym the bikes are parked.

Early mornings, occasionally a lunch in the city and the umbrella on constant alert. These days of routine, these evenings when I’m biking between the darkness of the byroads and the dazzling street lighting of the highways. The end of September.