När jag öppnar mitt köksskåp blir jag glad. Det är något särskilt med de röda kopparna och den där tomaten. Kopparna är inte praktiska. Och tomaten har jag endast sällan använt – för hur ofta dukar jag ett frukostbord med marmelad? Jag har köpt dem för att jag inte kan motstå det röda, blanka.

När jag går på Husargatan ser jag den röda kon. Regnet strömmar, vräker ner. Där är trafikarbeten, uppgrävda hål och blött. Skorna är genomsura, och inga regnkläder har jag med. Kon är röd och blank och stor. Det känns som när jag öppnar mitt köksskåp.

Whenever I look into my kitchen cabinet I feel happy. There is something special about those red coffee cups and the tomato shaped jam pot. They are not practical. I bought them at the flea market because I couldn’t resist the red, glossy surface.

When I walk at Husargatan I see the red cow. The rain is pouring down. There is intense traffic and dug up holes in the street. My shoes are soaking wet, I have no raincoat. But the cow is red and glossy. It is almost like opening my kitchen cabinet.