När jag öppnar mitt köksskåp blir jag glad. Det är något särskilt med de röda kopparna och den där tomaten. Kopparna är inte praktiska. Och tomaten har jag endast sällan använt – för hur ofta dukar jag ett frukostbord med marmelad? Jag har köpt dem för att jag inte kan motstå det röda, blanka.

När jag går på Husargatan ser jag den röda kon. Regnet strömmar, vräker ner. Där är trafikarbeten, uppgrävda hål och blött. Skorna är genomsura, och inga regnkläder har jag med. Kon är röd och blank och stor. Det känns som när jag öppnar mitt köksskåp.