Här står Göteborgs kaxigaste höghus i solen. När jag åker förbi från Frölunda torg med spårvagnen blir jag väldigt glad. Varje gång. Tio oranga hus, tydliga i formen, stolta och självklara. En gång träffade jag någon som bodde överst i ett av dem, men vi blev aldrig tillräckligt bekanta för att jag skulle våga bjuda hem mig.
Axel Dahlströms torg, med 15våningarshuset från 1956. Tre generationer på väg hem för att äta semlorna de köpt vid Frölunda torg, på det där stora konditoriet där det alltid är fullt av äldre medborgare som gillar kaffebröd.
När jag var liten bodde jag på tolfte våningen med min familj under en kort period, mamma har berättat att en mås flög in en gång när balkongdörren var öppen. Detta var i mitten av sextiotalet och jag gick i något som hette parklek, en tant som gick ut och lekte med en grupp barn.
Mitt starkaste minne är hissen som jag tyckte var en skräck varje gång, den var fruktansvärt trång.
Visst är husen fräcka , så ultramoderna de måste ha varit när de byggdes.
Oj, vad kul Eva, bodde du där? På 12:e? Då måste husen vara äldre än jag trodde. Någon som vet?
Jag har alltid gillat de där husen. Man hajar till när man far förbi för de är så vackra. Jag hade också en bekant i ett av dom som talade varmt om den husförening som hade bildats i hennes hus. Alltid fester och sammanhållning i fina gemensamma lokaler i huset. Det går att bygg höge, snyggt och mänskligt.
Ja, de är en sann attraktion i Göteborg. Vet du när de byggdes? Sent 70tal? Jag hittade inget på nätet om dem, men har heller inte letat jättemycket.