Jo, visst är det vackert. Man står där och drar efter andan i den kalla luften. Ser kranarna i siluett mot väster, och röken i fjärran. Himlen är photoshoppad redan redan från början, färgerna mättade.

Men det är ointressant att avbilda, egentligen. När jag sätter mig vid datorn är det inte så mycket att göra med bilden. Den är redan vacker. Den finns där som ett dokument över en iskall eftermiddag med hög himmel och fantastiskt ljus.

Jag kommer att minnas att fotot föregicks av en lång promenad och två loppmarknader. Att jag gjorde många iakttagelser längs vägen. Dessutom blev jag bjuden på god lunch och planerade för fest med en trevlig väninna på ett nytt café. Och det är väl fint så!  Nu ska jag ta itu med de mindre spektakulära motiven; snöhögar, frusen andedräkt i motjus och kanske någon farbror i pälsmössa, på avstånd.